Lisa Andersson

men nu är vi faktiskt hemma helt plötsligt. Helt plötsligt för er här hemma kanske men inte för oss. Det här har varit planerat länge, nästan ända från början av resan. Så det har ingenting med hemlängtan elelr nåt att göra utan vi tänkte bara att det skulle bli lite väl dyrt att leva som vi egentligen ville med den budgeten vi hade satt upp från början, så vi valde att korta ner resan och få unna oss lite mer istället. Så hela denna resa har vi vetat om att vi kommer hem 5 veckor tidigare än planerat utan att någon annan haft en endaste liten aning. Har varit väldigt kul nu på slutet. Vi har varit rätt peppade på att överraska alla.

Ja men hur gick nu detta då? Jo vi flög ju från bangkok, där jag förövrigt träffade hjalmar, och landade på arlanda runt 6 igår morse. Sen komälskade jenny och hämtade mig hem till uppis. Där fick jag svensk frukost, älskade fredrik gräddadeplättar till oss och vi spelade buzz sen blev det tacogratäng till middag. Hur gott som helst och underbart att träffa J&F. Dom är sötast!
Åkte ju tåg sen från uppsala igårkvall, och hela natten i natt och fram till bastuträsk kl 5 i morse. Då hade vi missatden anslutande bussen till stan sa vi fick gott sitta och vänta där tills det tillslut kom en buss som kunde ta oss till norsjö och därifrån skulle vi kunna ta en buss till stan.
Landade i kalla skellefte runt 8 och traskade med en valdans takt hem till storgatan i hopp om att nån skulle vara hemma och ta emot mig, troligtvis med en väldans chock. Och tro mig det var det.

Plingade på dörren, det var iaf ljust i hallen och efter ett tag närmade sig en skugga. Älskade syster öppnade, satte händerna för ansiktet, backade några steg, fattade ingenting, hoppade upp i min famn och där stog vi och grät och kramades som aldrig förr. Jag har aldrigvarit så lycklig, och knappast hon heller. Tog ett tag innan hon fattade att det var jag. Vet inte om hon har fattat att det är jag fortfarande. Började gråta ännu mer när jag såg hur fint allt var här hemma, och ännu mer när jag öppnade kylskåpet och fick se vanlig mat. Jag tog ut allt som jag tyckte såg gott ut och även ur skafferiet och började knapra. Det var allt möjligt, men gott!

Sen ringer det på dörren när vi står i vardagsrummet och packar upp min väska. Emma öppnar och jag hör pappas röst. Vågar först inte visa mig. Emma springer till mig och jag kliver fram i hallen och ser min älskade pappa stå i dörren. Tårarna kommer och det kramas och han fattar inte heller nåt, såklart. Jag är ju fortfarandei thailand och ska inte vara hemma nu, och sen står jag bara där. Helt jättekonstigt. Han hade av en ren slump (eller inte) råkat glömma nycklarna till jobbet hemma. Så han var hemma en stund och sen var han tvungen att fara tillbaks till jobbet. Emma hade även missat bussen så jag fick ta bilen och skjutsa henne till skolan. Är ju van vid vänstertrafik nu så det blev ju en liten prövning, men vi klarade oss hela och levande hela vägen.

Sen var det dags att ta tag i det här med mamma också. Hon jobbar ju just nu ute i en liten barrack uppe vid lassarettet och jag hade ingen aning om hur jag hade tänkt hitta dit. Parkerade där uppe nånstans och vandrade mot några uppstallda barracker. Hittade en skylt med "ingång till bup". Följde den till en dörr och öppnade den lite nervöst. Gick längs hela korridoren och letade mammas namn på nån dörr men kom till slut till fikarummet som var fullt med tanter. Alla utom mamma. Hon var ute och sprang och skulle komma in om en liten stund så jag fick sätta mig ner tillsammans medalla andra och fika massa gott fika och kramade alla mammas tanter med tårar i ögonen. Plötsligt öppnades dörren och mamma kom in. Hon tittade på alla och sa hej och vände sig sen bort. Tittade in igen och vände sig bort än en gång. Sen närmade hon sig bordet och tittade på mig och fattade såklart ingenting. Hon såg helt paff ut, har aldrig sett ett mer chockat ansikte i hela mitt liv. Kramar och tårar som aldrig tog slut. Hon blev först allvarlig och såg livrädd och trodde att nåt hade hänt eftersom jag kom hem tidigare. Men när jag sa att jag bara hade tänkt överraska alla så skrattade hon och blev så lycklig. Lämnade henne efter ett tag för att hon skulle på möte.

Träffades även hos mormor sen för att tittaförbi bara. Hon såg också chockad ut men var väldigt glad över att jag var hemma. Fick kanelbullar och te av henne, oj så gott.

Sen åkte vi hem till hem och åt lite lunch bestående av stekt korv, potatis och ägg, underbart! Sen åkte mamma tillbaks till jobbet igen och jag tog det bara lugnt hemma i soffan, läste lite nya inredningstidningar, städade i köket och toan och tjollrade på litegrann tills emma kom hem från skolan igen. Gick en sväng på stan och träffade både mamma och pappa. Guick runt och kollade i lite affärer, handlade myskvällsgrejs och sen gick vi på calles och åt tacobuffe, supergott! Sen hem för att vila upp oss lite och förbereda oss inför myskvällen. Chips, ostkrokar, godis, baguett, kex och brieost. Mums!

Men nu är alla så mätta och har gått och lagt sig för ett tag sen. Bara jag som är vaken just nu. Emma vaknar till ibland och frågar om jag inte ska komma och sova snart. Sover i hennes säng inatt, myspys så ska nog inte sitt ahär så jättelänge till.
Imorgon blir det frukost, sen ut på stan för att hitta lite grejer. Underkläder och parfym är väl det som står högst upp på listan. Sen en kamera och en mobil höll jag på att glömma, står nog lite högre upp.
Ska även försökalägga in lite bilder från denna resa,så fort jag har fått alla från Ida.

Godnatt skelelfteå, känns väldigt konstigt men väldigt skönt att vara hemma.