Lisa Andersson

Ja då var det dags för årets student, 90:orna går ut och man avundas dom. Minns den dagen som igår, en av dom bästa dagarna i mitt liv, aboslut. Så sjukt skönt att slippa skolan för det första. Ett underbart gäng och en underbar fest som aldrig tog slut. Det är alltså två år sen nu, sen man själv hade champagnefrukost i bonnstan, den blomstertid i kyrkan som avslutas med tårar, alla studentmössor kastas upp i luften, att få gå ut ur kyrkan och inse att man har tagit sig igenom alla dessa år av skola, den otroligt vackra skylten som familjen gjort, skrindan in till stan, att få skrika "jag har tagit studenten, fyfan vad jag är bra!", ett oplanerat med lyckligt sjungande på scenen på torget, studentfika med släkten, tillbaks till stan för fest i bonnstan, sen station och sen tillbaks till bonnstan för efterfest. Festandet tog slut på lördagsmorgon nånstans. Vilken kväll alltså. Ja, man gläds åt studenterna, man får rysningar i kroppen, man funderar över vad man gjort av sitt liv de senaste två åren. Mycket har hänt, både bra och mindre bra grejer, men man ska inte tänka tillbaka så mycket utan blicka framåt, se till att göra resten av livet till nåt bra. Ska börja med det nu när sommaren kommer. Kommer iaf aldrig att glömma den dagen. Så ett stort grattis till alla studenter! Jag vet hur skönt det är.

Lite bilder från våran student